..SURF-LOVE.. with ANGELA..

i cant get this fealing away from my brain
im scarred of tomorrow
what i will show
how i will handle
my head is bleading
of thoughts

oslo.
friends.
board.
plane.
backpack.
words.
searching.
lost.
found?
pain.

issa.

puschade mig.

5 km, inte ett stann. kl 8 på morgonen.

bakom ghetto och betong.

---

ikväll e de musikundersökning på frimishotellet. 500 spänn rakt i fickan bara för att lyssna på lite musik och käka saltapinnar o dricka loka. we like it. cash money para fliis. allt e välkommet i min spanska ficka.

sen har jag fått inbjudan av min käre far till ngn tillställning på platens där lokala förmågor ska klonas fram och sedan sändas "unplugged" live på tv framöver. låter american enligt mig.

men.

får väl se.

---

idag har jag haft städhjälp hemma.

av en 1,5 åring.

vi kan kalla det billig arbetskraft.

en övermogen banan räckte som betalning.

även vi fattiga måste dra nytta av finanskrisen.





Min nya städtant, söt som socker är hon på köpet.

---

sen har jag haft 2 av de finaste kvinnor hos mig.

---

just nu bär de emot att dra.


men så är det alltid.


innan jag styr mina känslor mot en annan värld.


Ive been there. done that. allways with a bigger soul.


EVERY TIME.

---

just NU. känns livet bra.

min stress är minskad.

jag har fått sjukt betydande samtal och sms.

och jag tar ÖGONBLICKET tillvara, inte förgivet. LYCKA är minuter, lycka är den där känslan.
som INTE är bestående, därför så viktig att ta och uppskatta den.

En annan rolig sak är att jag nyss avslutat en kvarts samtal med en gammal man som från början ringde och undrade över min cykelannons i corren.

Innan vi la på hade vi pratat om värderingar och olika livssyner (på en kvart) och helt styrt av samtal om det sm började med en cykel.

Den kvarten var också lycka.


Nu ska jag putsa min soffa.. Solen lyser och jag ska unna mig en cigg, för snart slutar jag (igen) :)

snart äntrar emma och meya.

sen väntar issa o elsi.

dags o säga hejdå till folk och jag avskyr de.

så vi säger

so LONG.

3 dayz to go..

---

jag är så sönderstressad.
min hjärna är en trasa.
fast jag har inget att stressa över.
de ber mig gå o träna med dem.
de ber mig mysa med dem.
de ber mig ringa dem.

jag orkar inget.
jag orkar inte ens vara stressad.

like a boom boom kom de igår.

välbehövlig h på skype var skönt.
och vakna upp med ett sms bara sådär från Hanna.

"tycker om dig så himla mkt maria. försök ta n stressfri dag...."

jag kan inte lova en stressfri dag. men jag ska göra mitt bästa.
det regnar ute, jag har hela min dag inrutad, varför står min dag och stress så i kontrast med den spontanitet och den filosofi jag ständigt strävar efter och ibland lyckas leva efter. när har folk tid att ha tråkigt... det har ständigt varit en fråga för mig...

jag tycker aldrig tiden räcker till...

Det står kassar med kläder i stort sätt hela min lägenhet. Jag ska hämta en soffa, titta på bord. hinna packa. hinna äta, hinna titta på viterjacka, hinna skriva kontrakt, hinna umgås med en av de finaste som kommit hem idag efter 3 v i england, hinna umgås, hinna leva...

blir de bättre snart?

---

damn, när löven blåser och de känns kalt i en tom lägenhet,
när ljuset aldrig vill bli ljust utan stannar i ett mellanmjölkslandstadium
precis så som det kännts om jag tagit den där ölen för mkt
vilket jag aldrig gjorde
och aldrig behövde känna lövens blåst in i den kala lägenheten

och inte heller saknade jag det
inget utav det
inga utav dem

man saknar bara det man inte har


idag saknar jag inget

vintage desire.
blue desire.
just desire.

Om 5 dagar tar jag än en gång min stora resväska mot nya vyer för att leta guldpengar som så småningom ska kunna ta mig vidare till det jag sedan i april drömt om sedan Bali resan fick landa i lugn och ro i mitt hjärta, till surfen. Där i stunden, där på brädan, där är jag lycklig. Helt naket lycklig.

Jag har ännu inget jobb. Har aldrig satt min fot dit jag ska och har inte ens googlat stadens namn..

Men är det ngt jag har, så är det tron om att min situation alltid löser sig. Jag är nervös jag ska inte skymma med det. Men jag lovar, jag kommer helskinnad ur detta också.....

som alltid.
jag har en tur ofta i livet. det kan jag inte skymma med.
men jag har också en krigarsjäl. jag är envis på gott och ont.
jag ger mig aldrig i slutändan, för mkt i livet har lärt mig att aldrig ge upp, även om jag många ggr velat och varit nära.

jag har en skyddsängel.
det har jag förstått nu.

och jag tar den inte för givet.

kanske kommer jag fattigare ur detta, kanske rikare, kanske mer rödgråten, kanske mer utmärglad. Men aldrig utan ånger.

För jag lever i min soul.


tors säger jag bajbaj till det som är left behind....




Nu säger jag hejhej till min stora förebildskvinna i livet och hennes flyttkartonger. Som enda dotter är jag den som ska hjälpa henne att flytta 4 trappor upp utan hiss..

J-lo röv, here i come.

---

är fortfarande idag även att det är onsdag, så tacksam för ord och samtal i söndags, för att du kunde be om förlåtelse för dina ord. det var stort.

känns skönt, när det är en människa som fortf är väldigt viktigt

det har gjort mig så ledsen över att behövt "hata", det brukar inte ofta få plats i min soul, ordet eller känslan hat.

du kommer alltid vara viktig.

dont forget.

---

dagens fina: ge mer kärlek till era närmare, till era medmänniskor, glöm inte bort de fina sakerna de gjort eller gör.

a stone has fallen from my chest.

some things is much better

i have chosen.

some times is actually better to just shut up. ive learn.

/ kiss kiss bang boom. mary




Some are selected, some are dismissed.

---

För att inte göra det allt för långt.



För många år sedan hade jag stora behov, behov att ständigt synas och höras, att vara kaxigast, att vara respekterad.

behov som förändrats. Förutom respekten.



För bara några månader sedan, kännde jag kanske en utan de största förändringarna som jag kännt på länge.

Jag hade inte hunnit med. Det som var jag, det som var mitt, och det som var mina viljor. Mina tankar och mina drömmar.


Ingenting av detta lägger jag på ngn annan förutom MIG själv. Jag hade ngnstans mellan varven liksom blivit och hamnat kvar i stadier som jag längre liksom inte ville vara i, men endå var i dem, för att göra det sjukt komplicerat.

Jag är en människa där det händer saker hela tiden, i mitt liv, inre eller yttre, jag är ständigt i rörelse, antingen i det inre eller yttre, och misstolka mig inte, jag älskar det, jag älskar faktiskt mitt liv. Men när det kommer till det att jag slutar lyssna på mitt hjärta, vart det slår, eller hur det slår, då blir jag likgiltig, och det är kanske den värsta känslan jag vet, likgiltighet. Då man slutar bry sig. Då sårar man. Och man slutar lyssna...

Jag slutade lyssna. Och jag körde på..

Jag kan faktiskt säga att 2009, från början till dit idag... Varit ett ev mina bättre år. Jag har upptäckt ett land där jag kom att falla handlöst för en passion, surfingen. Jag har träffat nya och helt underbara människor..
MEN, det största som jag gång på gång på gång får svar på, är att mkt av det gamla håller jag sakta men säkert på att "rensa" bort, eller göra till ngn annan betydelse än som det haft...

Och det är för mig tecken.

För mig är hösten 2009, in with the new, out with some old. I alla situationer kan jag på ngt sätt relatera till detta, jag har trott det skett omedvetet, men ju mer jag ser det, ju mer medveten blir jag..




Det handlar om relationer, om resor, om mig, om mitt yttre, om mitt inre, om lägenheter, om matvanor, om kärlek, om drömmar, om i stort sätt allt... fast på små små steg...




Detta är för mig en ny livsresa som håller på att ta fart.

Mina bloggar har för mig tidigare varit ett sätt för mig att skriva av mig, att få dela.. Men det jag har insett och grubblat på endel på sista tiden, är precis som mkt annat som hela sverige delar med sig, "varför detta behov?".. Jag har inte det behovet längre.... Jag har nog växt ifrån det.. Och jag har inget viktigare att dela än mina tankar och drömmar, och dem delar jag med större lust personligen till de som jag bryr mig om..



Jag tror inte att folk där i sthlm, eller mjölby, eller malmö eg har så mkt nytta av mina tankar.. De är inga revolutionerande, de är inga inspirerande... De är liksom bara jag.



Därför, känner jag att när jag har ngt jag vill dela, ngt som kan ge människor ngt.. DÅ ska jag dela det..




Jag fortsätter mina upptåg, mina resor, mina tårar och skratt, men bara lite mindre officiellt ett tag.
En dag kanske jag åtrvänder. På ett annat sätt, på ett annat ställe, med lite mer av maria, när jag har ngt annat att dela....

Ta hand om er, och spec till lella vill jag säga tack, som är en trogen liten kommenterare för söta comments!

att den person jag saknar, den person som varit den som sista tiden som betytt enormt mkt för mig.

---

Egentligen behöver jag inte skriva detta..

men jag gör det endå.


Alla människor, eller iaf de flesta jag möter i mitt liv, sätter spår, på gott eller ont i mitt sinne, i mitt hjärta och själ.

Det finns ngr av dem som sätter STORT spår, också på gott och ont, men i detta fall handlar det faktiskt bara nstan om gott. Det handlar om en människa, som har ett fruktansvärt gott hjärta, egentligen. Som är en av de människor som ställt upp och hjälpt mig mest, som fått mig att skratta tills jag kiknat... gång på gång.

Men som nu bara får mig att gråta...

Jag har förstått att den här personen lyckats hitta min blogg, och det har aldrig eg varit meningen, men ibland tänker inte heller jag längre än min näsa är lång.. Nu i efterhand kan jag svära o spotta på min blogg, men samtidigt har den varit ett sätt för mig att skriva det jag behöver, ofta eller nästan aldrig har de varit de innersta tankarna som fått plats där, och heller sällan har jag med mening velat ta upp mina känslor över uppbrottet med mitt ex, som all detta handlar om..

Min mening har aldrig ngnsin varit att såra ngns känslor, ibland är jag själv förvirrad över dem, men det jag vet är iaf att den här personen som funnit i mitt liv, var en enorm fin männska mot mig, och stunderna vi upplevde, är självklart osloagbara. Resorna vi gjorde, allt, har format och stärkt mig fruktansvärt som människa.
Även om det sen inte kom att fungera.

Jag älskar eg den här människan, det gör jag, och det finns ingen som kan ta över just hans plats, och jag önskar så fruktansvärt att han skulle kunna finnas i mitt liv på ngt sätt, men just nu är det smutskastning på hög nivå, och jag tycker det bara känns jobbigt. Jag tänker inte dra om varför detta startat eller varför det fortsätter, för det är inte viktigt.

Det jag vill bara förklara, är att jag aldrig vill att du ska tvivla på att jag lekte på ngt sätt, att jag fortfarande tycker hela cirkusen är jättejobbig, och att ja hoppas att en dag, kanske den tar slut..

Man vet aldrig vad som händer i livet.

Jag har inte glömt.

Hejdå, kommer faktiskt stänga den här bloggen snart. Kanske öppnar jag den igen, kanske inte. Just nu känns det som den sårar och stjärlper, mer än hjälper. Och jag önskar jag inte brydde mig, men det gör jag.

Ta hand om varann. Bye.

för ngr h sedan lämnade J mig.

för en månads surf i Costa Rica...

inget vi visste, eftersom vi inte direkt planerat att "fall in love"..

nej, saker händer bara. när man minst anar det.

och de är meningen.

MEN. jag kommer sakna honom.

och ännu mer eftersom jag kommer åka till Norge ännu en gång o jobba ngr månader innan han hinner tillbaka..

men är det meningen. så är det.


och det är det.

---

jag har mitt nya cribb nu, och jag älskar det. ävem om jag inte hiner bo här mer än en månad innan jag ska iväg ;)

den här hösten är fin, jag känner det grymt i hjärtat.

over and out. Kanske för ett ganska långt tag tom, finns andra saker som e viktigare i mitt liv just nu än den här bloggen, och det jag behöver skriva, det skriver jag i mina dagböcker, av riktigt papper...


puss tills vidare.

---

Tänk när jag kännde som jag kännde en dag i sept för nästan exakt 3 år sedan..


I dont wanna go back there, but im happy ive been there..



Jag ångrar INGET i mitt liv. Alla berg, alla dalar, alla människor, alla hjärtan, alla som passarat, alla jag passerat..