..SURF-LOVE.. with ANGELA..

---

För att inte göra det allt för långt.



För många år sedan hade jag stora behov, behov att ständigt synas och höras, att vara kaxigast, att vara respekterad.

behov som förändrats. Förutom respekten.



För bara några månader sedan, kännde jag kanske en utan de största förändringarna som jag kännt på länge.

Jag hade inte hunnit med. Det som var jag, det som var mitt, och det som var mina viljor. Mina tankar och mina drömmar.


Ingenting av detta lägger jag på ngn annan förutom MIG själv. Jag hade ngnstans mellan varven liksom blivit och hamnat kvar i stadier som jag längre liksom inte ville vara i, men endå var i dem, för att göra det sjukt komplicerat.

Jag är en människa där det händer saker hela tiden, i mitt liv, inre eller yttre, jag är ständigt i rörelse, antingen i det inre eller yttre, och misstolka mig inte, jag älskar det, jag älskar faktiskt mitt liv. Men när det kommer till det att jag slutar lyssna på mitt hjärta, vart det slår, eller hur det slår, då blir jag likgiltig, och det är kanske den värsta känslan jag vet, likgiltighet. Då man slutar bry sig. Då sårar man. Och man slutar lyssna...

Jag slutade lyssna. Och jag körde på..

Jag kan faktiskt säga att 2009, från början till dit idag... Varit ett ev mina bättre år. Jag har upptäckt ett land där jag kom att falla handlöst för en passion, surfingen. Jag har träffat nya och helt underbara människor..
MEN, det största som jag gång på gång på gång får svar på, är att mkt av det gamla håller jag sakta men säkert på att "rensa" bort, eller göra till ngn annan betydelse än som det haft...

Och det är för mig tecken.

För mig är hösten 2009, in with the new, out with some old. I alla situationer kan jag på ngt sätt relatera till detta, jag har trott det skett omedvetet, men ju mer jag ser det, ju mer medveten blir jag..




Det handlar om relationer, om resor, om mig, om mitt yttre, om mitt inre, om lägenheter, om matvanor, om kärlek, om drömmar, om i stort sätt allt... fast på små små steg...




Detta är för mig en ny livsresa som håller på att ta fart.

Mina bloggar har för mig tidigare varit ett sätt för mig att skriva av mig, att få dela.. Men det jag har insett och grubblat på endel på sista tiden, är precis som mkt annat som hela sverige delar med sig, "varför detta behov?".. Jag har inte det behovet längre.... Jag har nog växt ifrån det.. Och jag har inget viktigare att dela än mina tankar och drömmar, och dem delar jag med större lust personligen till de som jag bryr mig om..



Jag tror inte att folk där i sthlm, eller mjölby, eller malmö eg har så mkt nytta av mina tankar.. De är inga revolutionerande, de är inga inspirerande... De är liksom bara jag.



Därför, känner jag att när jag har ngt jag vill dela, ngt som kan ge människor ngt.. DÅ ska jag dela det..




Jag fortsätter mina upptåg, mina resor, mina tårar och skratt, men bara lite mindre officiellt ett tag.
En dag kanske jag åtrvänder. På ett annat sätt, på ett annat ställe, med lite mer av maria, när jag har ngt annat att dela....

Ta hand om er, och spec till lella vill jag säga tack, som är en trogen liten kommenterare för söta comments!