..SURF-LOVE.. with ANGELA..

Ville egentligen bara skrika och få ur mig så mkt inom mig.

Just nu är det inte tårar.


De fick jag ur mig de senaste 2 veckorna sedan.

Jag har varit fysiskt och psykiskt sliten. Jag har jobbat för mkt. Så mkt att det slet på min själ. Och det är egentligen så långt bort från Maria Angela som det går att komma. Att glömma livet för en stund och ta ett jobb i första hand.

Jag är så tacksam för alla fina kommentarer, både här och genom andra ställen. Jag har bara inte haft ord och energi att svara. Den lilla energin jag hade i sparlåga fick Mamma och Hasse, eller gav mig rättare sagt. Och de hjälpte mig. Som alltid.

Jag glömde bort livet, satte pengar i för stort fokus. Och det slutar aldrig bra.

Slutet av sept börjar utveckla sig till något vackert och oktober väntar ännu mer fint.

I Bergen lyser solen mellan regnet och jag trivs, nära havet och med avslappnat folk. Det enda som fattas är vågorna. Men äntligen har jag mött en fin flicka som också delar min passion, och vi ska ta oss till Stadt och surfa. När varven går lugnare.
Hon är en flicka i ett underbart kollektiv, med människor som målar, är kreativa och som är lite av små-jävlar, som jag...

Igår gjorde ett mail min dag, jag vill inte säga för mkt, men kan bara säga att det handlar på ett sätt om något jag brinner för, surf.
kolla gärna in denna miljömedvetna surfsida: www.algapan.se

Jag håller tummarna för att det blir något av det! Att jag kan vara någon de söker.


Skulle jag skriva ner alla mina tankar som jag har på en dataskärm, skulle jag få sitta här i år.
Så vi säger som Timbuktu skulle sagt, "manana, manana".. Inte som jag skulle sagt på spanska, för min smutsiga Mac, den håller inte för ett N med en liten våg ovanför.
Sparar vågen i mitt hjärta i stället och säger:

MANANA, manana.

Ni fattar budskapet.

Ps: Mamma, jag älskar dig!

OH! Jag är så glad...

OKT kommer bli underbart.

jag har 2 personer att tacka mest.

mamma & Hasse.

Men också många andra. Ni vet vilka ni är.

---

Det finns så mkt i mig, som jag håller inne.
Som bara få lyckas se, och som bara få lyckas få ur mig.

Jag har gråtit mkt de senaste dagarna, behövde rensa, behövde få ut.

Det finns några få unnade själar, som hjälpt mig med kramar, sms eller ett samtal. Er håller jag hårt om i mitt hjärta.
Men det finns en, som inte ord ens kan bekriva, som jag skrev till henne, alla döttrar och söner borde vara avundsjuka på mig. Jag tror jag har den finaste mamma gud kunde skapa. Fortfarande undrar jag vad jag skulle göra utan henne.
Tror jag skulle dö. Helt enkelt och helt sant.

---

till livet igen.

Never forget, the downs become ups later on ! :)

Till livet som sagt var...

Det regnar. Jag har laddat ner en massa filmer. Jag har börjat måla, och jag längtar efter nudlar, ägg och mina penslar.

Det börjar vända, väldigt sakta, men bättre sakta, än inte alls. okt blir en fin månad, det känner jag på mig.

Jag har planer. Och de är bra. Fina och bra.

Till ngt liiite kul i allafall.

Igår träffade jag fin flikkor och jag blev bjuden av Emelie på Pablo Fransisco, så jag fick skratta! De va najs.
Dessverre grät jag av att vandra runt i high-heelz. FYFAN! Tror jag håller fast vid mina sneakers..

Eller så gör jag som M rådde mig, städa i klackskor! Surf och klackskor. Hänger inte ihop tycker jag, så vi skrapar dem under hyllan igen! Enkel och bra undanskyllning.









ps: fortfarande DÖD åt den som åker runt på min bräda! Fan ta dig.

Jag saknar surfen.

Behöver hav.

Behöver få va liten och lite omhändertagen.

Jag stänger av telefonen idag och gömmer mig med en bok.

Idag är inte min dag.

Ngn har snott min longboard, mina fina longboard, som jag älskade.

Det är farligt att sätta för mkt kärlek i materiellt ting, men den här var mer.

Den var gjord till MIG.

Helvete.

Stark är inte alltid stark.

men det verkar vissa ha svårt att förstå.

är man stark, så är man lika med oömtålig verkar det som.


jodå.

4 blev 3.

men 3 är bättre än 2.

---

till något annat, det går bra nu, jobben kryllar in, och jag har satt upp små men sakta mål..

kommer inte ge mig...

---

saknar mamma.

Det är inte riktigt så där så de kliar i fingrarna.

Än.

Men jag bjuder på bildbevis av tjerlek.

Och drömmer mig till solen och denna sommar.