..SURF-LOVE.. with ANGELA..

Ville egentligen bara skrika och få ur mig så mkt inom mig.

Just nu är det inte tårar.


De fick jag ur mig de senaste 2 veckorna sedan.

Jag har varit fysiskt och psykiskt sliten. Jag har jobbat för mkt. Så mkt att det slet på min själ. Och det är egentligen så långt bort från Maria Angela som det går att komma. Att glömma livet för en stund och ta ett jobb i första hand.

Jag är så tacksam för alla fina kommentarer, både här och genom andra ställen. Jag har bara inte haft ord och energi att svara. Den lilla energin jag hade i sparlåga fick Mamma och Hasse, eller gav mig rättare sagt. Och de hjälpte mig. Som alltid.

Jag glömde bort livet, satte pengar i för stort fokus. Och det slutar aldrig bra.

Slutet av sept börjar utveckla sig till något vackert och oktober väntar ännu mer fint.

I Bergen lyser solen mellan regnet och jag trivs, nära havet och med avslappnat folk. Det enda som fattas är vågorna. Men äntligen har jag mött en fin flicka som också delar min passion, och vi ska ta oss till Stadt och surfa. När varven går lugnare.
Hon är en flicka i ett underbart kollektiv, med människor som målar, är kreativa och som är lite av små-jävlar, som jag...

Igår gjorde ett mail min dag, jag vill inte säga för mkt, men kan bara säga att det handlar på ett sätt om något jag brinner för, surf.
kolla gärna in denna miljömedvetna surfsida: www.algapan.se

Jag håller tummarna för att det blir något av det! Att jag kan vara någon de söker.


Skulle jag skriva ner alla mina tankar som jag har på en dataskärm, skulle jag få sitta här i år.
Så vi säger som Timbuktu skulle sagt, "manana, manana".. Inte som jag skulle sagt på spanska, för min smutsiga Mac, den håller inte för ett N med en liten våg ovanför.
Sparar vågen i mitt hjärta i stället och säger:

MANANA, manana.

Ni fattar budskapet.

Ps: Mamma, jag älskar dig!