Så mkt i mig.
Det finns så mkt i mig, som jag håller inne.
Som bara få lyckas se, och som bara få lyckas få ur mig.
Jag har gråtit mkt de senaste dagarna, behövde rensa, behövde få ut.
Det finns några få unnade själar, som hjälpt mig med kramar, sms eller ett samtal. Er håller jag hårt om i mitt hjärta.
Men det finns en, som inte ord ens kan bekriva, som jag skrev till henne, alla döttrar och söner borde vara avundsjuka på mig. Jag tror jag har den finaste mamma gud kunde skapa. Fortfarande undrar jag vad jag skulle göra utan henne.
Tror jag skulle dö. Helt enkelt och helt sant.
till livet igen.
Never forget, the downs become ups later on ! :)
Till livet som sagt var...
Det regnar. Jag har laddat ner en massa filmer. Jag har börjat måla, och jag längtar efter nudlar, ägg och mina penslar.
Det börjar vända, väldigt sakta, men bättre sakta, än inte alls. okt blir en fin månad, det känner jag på mig.
Jag har planer. Och de är bra. Fina och bra.
Till ngt liiite kul i allafall.
Igår träffade jag fin flikkor och jag blev bjuden av Emelie på Pablo Fransisco, så jag fick skratta! De va najs.
Dessverre grät jag av att vandra runt i high-heelz. FYFAN! Tror jag håller fast vid mina sneakers..
Eller så gör jag som M rådde mig, städa i klackskor! Surf och klackskor. Hänger inte ihop tycker jag, så vi skrapar dem under hyllan igen! Enkel och bra undanskyllning.
ps: fortfarande DÖD åt den som åker runt på min bräda! Fan ta dig.
Hej Maria!!
Det va inte igår. Trodde du hade slutat blogg, men icke det.
Jag skickar dig ett par tankar nu när du har det lite tufft och hoppas du kryar på dig iaf.
Kram
Jag älskar dig finaste och är så tacksam över att jag fick gåvan att bli din mor.
Love
Jag har också turen att ha en mamma som verkligen är världens bästa. Man vet liksom att ingen annan har en sån mamma för hon är den bästa. Men man får lite svindel när man tänker på när hon inte längre kommer finnas, vad ska man då ta sig till? Man har ingen backup som man kan stödja sig på. För någon pappa finns det inte, och visst har man vänner men man vet att man egentligen är alldeles ensam oavsett. Det är bara en själv som bestämmer hur livet ska se ut. Vill man verkligen något så kan man göra det!
Jag kikar in på din blogg ibland för att läsa och hitta en och annan surfarbild. Ibland känns det som man läser någons dagbok vilket konstigt nog är ganska relieving. Ibland vill man bara droppa sitt eget liv och läsa om någon annans. Jag hoppas du fortsätter skriva. Du ger mig inspiration. / K
