..SURF-LOVE.. with ANGELA..

here we are...

Svalbaard..

vackert..


endast hav hav hav..

Att säga att det vore enkelt vore bara att ljuga.


Ikväll har inget hänt, förutom att jag känner mig överdrivet ledsen, en överdiven saknad och en överdriven ensamhet.

Inga grunder, bara livet i sin helhet just idag..

Men jag kämpar vidare här, här ngn stans i fjärrans hav...

---

Försöker...

Att säga att det vore enkelt vore bara att ljuga.


Ikväll har inget hänt, förutom att jag känner mig överdrivet ledsen, en överdiven saknad och en överdriven ensamhet.

Inga grunder, bara livet i sin helhet just idag..

Men jag kämpar vidare här, här ngn stans i fjärrans hav...

Ca 2 dagar har gått...

huvudet inte helt återställt..

Börjar åter en gång få ngt som kallas aptit, men de e svårt.. får ta de i små doser märker jag..
Spytt ut allt jag har och mer därtill.

Kul o återse gamla ansikten. Många verkar glada över att jag är tillbaka, vilket känns soft.


Men en längtan i kroppen skriker redan land land och sooova!
De som varit på båt, de vet hur i helsikke man lär sig uppskatta en vanlig sovmorgon...

Återkommer mer snart...

puss/er maria

Det var 1000 år sedan jag skrev här.

Allt för mkt som hänt att det kan sammanfattas här.

Upplevelser och känslor som susat förbi och som mer eller mindre tagits om hand om eller lagts i mitt "fack".
Efter stockholm kom jag hem till Bergen.
Vad som hänt sedan dess är oberättbart.
Jag hade besök av två fina människor.
Lite boost.
Jag flyttade.
Till ett kollektiv med två pojkar, som jag intagit som mina små "bröder".
Konstnärssjälar som möts.
En del av det större kollektivet som jag trivs i.

Jag tänker mkt. Jag ska ta tag i saker.
Jag tänker mkt och jag känner att en förändring i mitt sinne håller på att ta plats.

Resandet är inte slut, mitt sökande är inte över.
Men jag har blivit äldre i mitt hjärta, i min vilja och i mina krav.

Det är en ganska skrämmande känsla, en ovan. Jag vet inte om jag är riktigt där än att "förändra" drastiskt, men med små steg.
Har också fått en lust och ett möjligt hittat "kanske" att söka mig vidare i livet vad gäller studie. Det som så länge skrämt mig, och som så länge än faktiskt skrämmer mig, ska jag försöka ge en chans.
Men i små steg.

Att blanda konst och psykologi, det känns som min grej. Tror inte på tillfälligheter. De va meningen att vi skulle gå in där mamma. Den fina södagen i Bergen....
Jag är så glad att vi fick helgen. Att jag fick vaa dotter men också en vän, att jag fick bli puchad, trött och vara totalt totalt fri i allt vad det innebär. En känsla jag endast har med mina närmaste.

Livet är fint just nu, det är det.
Och jag sitter upp i Norr, på en flygplats på väg bort mot Nord kap...
jag ska på - FISKEBÅT! igen.
Tack för varma ord, peppar, sms och kramar.

Om en månad är jag förhoppningsvis i "land" igen.
Detta blir en tuff resa, psykisk och fysikst. Men jag klarar de - precis som allt annat..

Nu väntar dagar av sjösjuka, knäckebröd, vatten och jobb.
Men förhoppningsvis tar det mig vidare till en längre surfresa inom en kort framtid. Som jag längtat, och som jag behöver det....

Sitter just nu med Cissis pyttelilla sak och gör mig synlig genom bokstäver.
Stockholm lämnar jag snart, 2 dagar och en rask återkomst till Bergen.

Skulle ju kunna dra allt om hur det som en gång var hemma för mig inte längre känns som hemma, för ens den lilla gnutta, men det finns inget intresse i att höra det. Har omtalats här allt för många gånger tror jag. Sverige är inte min grej. Punkt o pricka.

MEN, dessa dagar har jag inte behövt känna att de var ett steg till ett hem, ett Sverige som jag skulle återvända till. Nej, det var ett besök och det blev alldeles toppen. Inget sockersöt och inget för mycket. Allt blev så lagom.

Jag hann sova ut i 2 lägenheter. Träffa underbara flickor som jag inte sett på länge, och jag fick spy lite med med själv av all hysteri och stress och köptokighet som stockholms gator erbjuder. Usch denna äckliga spenderar-hysteri. Jag får panik för jag vet hur lätt jag har att dras med in i den, samtidigt som jag finner den så hemsk. Jag var i stockholm och jag gick nog in i 3 affärer och vände efter 2 meter! De tycker jag är starkt av mig. Min exshopoholica tös.
Det som shoppades var naturligtvis ett block, där tankar och mål ska fyllas halvfulla men förhoppningsvis fulla en dag (hur många block har jag, hur många listor, hur mnga mål, hur många halvfärdiga tankar och rader finns i mina alla böcker?) .. den kändes iaf nödvändig. och en liten bok om meningen med livet, illustrerad i små texter och bilder fick också göra sig känt i min plånbok.

Hade ett fint, kort och givande litet möte. Vill fortfarande inte säg för mkt. Men killen var en trevlig, och jag diggade hela grejjen. Ska bli grymt spännande.
Jag är ju ingen modell, men detta kan bli värt ´, eftersom de har med passionen min att göra. WORD!


Kvällen börjades och avslutades på Vapiano, vin och mat. Vuxenpoäng, mina f.d flickor har blivit kvinnor. De va mäktigt att se. Så långt ifrån min värld jag kan komma, men faschinerande. Heltidsjobb och män.



 Vapioano va iaf nice, de kallade ett vuxet Mc Donalds, jag kallade oerhört fint och billigt (men sen bor jag ju i Norge).


Somnade mjukt i Cissis och J:s gästrumssäng, vaknade för tidigt idag, och rotade i kylskåp.

Nu tar jag min väska och flyr "hem" till Bergen igen.

På fredag kommer H. Underbart!


/solong foks.

Ville egentligen bara skrika och få ur mig så mkt inom mig.

Just nu är det inte tårar.


De fick jag ur mig de senaste 2 veckorna sedan.

Jag har varit fysiskt och psykiskt sliten. Jag har jobbat för mkt. Så mkt att det slet på min själ. Och det är egentligen så långt bort från Maria Angela som det går att komma. Att glömma livet för en stund och ta ett jobb i första hand.

Jag är så tacksam för alla fina kommentarer, både här och genom andra ställen. Jag har bara inte haft ord och energi att svara. Den lilla energin jag hade i sparlåga fick Mamma och Hasse, eller gav mig rättare sagt. Och de hjälpte mig. Som alltid.

Jag glömde bort livet, satte pengar i för stort fokus. Och det slutar aldrig bra.

Slutet av sept börjar utveckla sig till något vackert och oktober väntar ännu mer fint.

I Bergen lyser solen mellan regnet och jag trivs, nära havet och med avslappnat folk. Det enda som fattas är vågorna. Men äntligen har jag mött en fin flicka som också delar min passion, och vi ska ta oss till Stadt och surfa. När varven går lugnare.
Hon är en flicka i ett underbart kollektiv, med människor som målar, är kreativa och som är lite av små-jävlar, som jag...

Igår gjorde ett mail min dag, jag vill inte säga för mkt, men kan bara säga att det handlar på ett sätt om något jag brinner för, surf.
kolla gärna in denna miljömedvetna surfsida: www.algapan.se

Jag håller tummarna för att det blir något av det! Att jag kan vara någon de söker.


Skulle jag skriva ner alla mina tankar som jag har på en dataskärm, skulle jag få sitta här i år.
Så vi säger som Timbuktu skulle sagt, "manana, manana".. Inte som jag skulle sagt på spanska, för min smutsiga Mac, den håller inte för ett N med en liten våg ovanför.
Sparar vågen i mitt hjärta i stället och säger:

MANANA, manana.

Ni fattar budskapet.

Ps: Mamma, jag älskar dig!

OH! Jag är så glad...

OKT kommer bli underbart.

jag har 2 personer att tacka mest.

mamma & Hasse.

Men också många andra. Ni vet vilka ni är.

---

Det finns så mkt i mig, som jag håller inne.
Som bara få lyckas se, och som bara få lyckas få ur mig.

Jag har gråtit mkt de senaste dagarna, behövde rensa, behövde få ut.

Det finns några få unnade själar, som hjälpt mig med kramar, sms eller ett samtal. Er håller jag hårt om i mitt hjärta.
Men det finns en, som inte ord ens kan bekriva, som jag skrev till henne, alla döttrar och söner borde vara avundsjuka på mig. Jag tror jag har den finaste mamma gud kunde skapa. Fortfarande undrar jag vad jag skulle göra utan henne.
Tror jag skulle dö. Helt enkelt och helt sant.

---

till livet igen.

Never forget, the downs become ups later on ! :)

Till livet som sagt var...

Det regnar. Jag har laddat ner en massa filmer. Jag har börjat måla, och jag längtar efter nudlar, ägg och mina penslar.

Det börjar vända, väldigt sakta, men bättre sakta, än inte alls. okt blir en fin månad, det känner jag på mig.

Jag har planer. Och de är bra. Fina och bra.

Till ngt liiite kul i allafall.

Igår träffade jag fin flikkor och jag blev bjuden av Emelie på Pablo Fransisco, så jag fick skratta! De va najs.
Dessverre grät jag av att vandra runt i high-heelz. FYFAN! Tror jag håller fast vid mina sneakers..

Eller så gör jag som M rådde mig, städa i klackskor! Surf och klackskor. Hänger inte ihop tycker jag, så vi skrapar dem under hyllan igen! Enkel och bra undanskyllning.









ps: fortfarande DÖD åt den som åker runt på min bräda! Fan ta dig.

Jag saknar surfen.

Behöver hav.

Behöver få va liten och lite omhändertagen.

Jag stänger av telefonen idag och gömmer mig med en bok.

Idag är inte min dag.

Ngn har snott min longboard, mina fina longboard, som jag älskade.

Det är farligt att sätta för mkt kärlek i materiellt ting, men den här var mer.

Den var gjord till MIG.

Helvete.

Stark är inte alltid stark.

men det verkar vissa ha svårt att förstå.

är man stark, så är man lika med oömtålig verkar det som.


jodå.

4 blev 3.

men 3 är bättre än 2.

---

till något annat, det går bra nu, jobben kryllar in, och jag har satt upp små men sakta mål..

kommer inte ge mig...

---

saknar mamma.

Det är inte riktigt så där så de kliar i fingrarna.

Än.

Men jag bjuder på bildbevis av tjerlek.

Och drömmer mig till solen och denna sommar.

Music experiences are always wonderful.


Lets go to Central America when the tries are getting tooo shady should we?

:)

---

Man o Man your my best friend I scream it to the nothingness
that we got everything we need