Ett fiktivt avslut.
The beat of your heart - is the rythm of your soul.
Jag var ledsen och arg.
Trodde inte på en sömn denna natt.
Men rätt vad det var, slöts mina ögon.
För att vakna nu, 4 h senare. Mitt i natten. Med fiskmåsarna och havet utanför mitt fönster.
och med tårarna torkade och ilskan bortglömd..
Tänk vad lite sömn och tårar kunde göra.
Som att somna smutsig, och vakna ren.
Som att gråta ut sin vikt, för att i kommande andetag vara en aning lättare.
Om så några gram.
Ciggaretten jag tände, smakade lika äckligt som mina tankar.
Barnsliga att jag skämdes, barnsligare än att jag kunde erkänna.
MEN, på senare dagar och år, har mitt hjärta försökt, att förlåta mig när jag inte är perfekt.
För så mycket har jag fått med mig av den fina kvinna i mitt liv, att oavsett vad, är du bra som du är.
Mitt i mitt allt-upp-till-bevis. Mitt upp i alla egen krav, som jag säkert delar med tusen andra,
Så får jag ta min äckliga ciggarett, och påminna mig..
och kanske sova bort några gram.
Av känslor.
Sen har vi ju det här med att vara kvinna.
Det känns som Gud tänkte. Eftersom ni endå har så mycket känslostormar och känslor, ska ni få ÄNNU mer, 12 ggr om året. Och så blev jag förste försökskanin ut.
Givetvis var jag inte först eller sist, men jag är en av dem. En av dem som får den där lilla extra skörbarheten
.12 gånger per år.
Vi fick också en annan fin gåva.
Att säga ja, men mena nej.
Att säga nej, men mena ja.
Att säga rött, men mena blått.
Få män lärde sig se detta.
De som gör det.
Dem kallar jag trollkarlar.
Eller konstnärer.
För nog f* är det en konst.
Amen.
IALLAFALL.
snart bara 11 dagar. Folk på båten är orliga varför jag räknar ner, tror att jag inte trivs.
så är det INTE. Jag och min kock har hittat vår balans. Jag vet att han är blyg, och jag låter honom hållas.
Precis som vissa andra, behöver han sina sätt att kommunicera på.
Resten är ett gäng på helt olika personligheter. Och jag tycker faktiskt om dem alla.
Sen finns det dem som får mig att storkna av skratt.
Han är min glädjeboost här.
MEN.
även i trivsel, kan man sakna. kan man behöva.
och det gör jag lite då och då.
när jag kommer på att jag i allt detta grabbiga, som jag innerst inne någon stans jag tror jag trivs bäst i,
faktiskt är en tjej, en kvinna.
som behöver få vara komplcerad, och älta ibland.
och då saknar jag.
Ibland olika, ibland känslor, ibland folk.
familj.
vänner.
Men som en natt som denna, försöker jag se.
Att ngnstans är det sunt, för vad vore det om det vore helt opposit?
Väldigt tragiskt.
Så jag fortsätter och sakna, jag fortsätter att få vara lite känslig och jävligt barnslig.
För jag vet att de går över, att inte bara min vagina pumpar blod, utan även mitt hjärta.
Jag lever, jag lär och jag älskar.
Alltid.
Min överskrift, är vikigare än den verkar vara.
Kanske dags att låta varandra gå?
...
ps:
Dessutom tyckte jag att denna bild passa ÄNNU bättre idag haha, så här kommer repris!
/pms maria, no shit!
och nu innan mina ögon slits i dvala, min drog, min outtröttliga substitut till det mesta: Family guy och om 3.5 h frukost! De ni, nu kan ni fatta varför jag powernappar stup i kvarten.
Godnatt / er Angelita.
Kommentarer
Trackback
