lusten
jag har hittat mitt favoritcafé.
att kreativisera mig [jag vet inte ens om ordet existerar, och lite busigt och lika självklart av dess ickeexisterade innebörd, rör det mig inte i kroppen]... :)
Att sitta på ett café när solen börjar ge sig av längst fjälltopparna och drömma i skarpa färger, i ett lugn OCH i temperament. Det kan vara nog och alldeles dejligt.
Att veta att jag har fil och en röd kartong med russin när jag kommer frusen hem och trött armarna.
Det kan räcka idag.
Det kryllar av sådär vackra och osminkande människor här. Sådär änglalika leenden från storvuxna skäggiga karlar till knallröda läppstifts poppare i stickade Norge tröjor.
Min kopp choklad har svalnat och den är lika mumsig för det. Som en måltid av chockladpudding och grädde på toppen.
Inte förrän man fått gräva ner sig och gråta lite, kan man tillåta sig att se upp igen.
Om jag tänker lite extra hårt i sådana stunder som jag haft i veckan och igår, då ser jag ju faktiskt allt de där himla speciella som också finns i mitt liv. Det är en tröst när man sjunker ner under ytan.
Asia a long time ago.
Snart ska jag traska hem med mina kryckor, se fjäll och ljus blandas och liksom försöka behålla känslan. Den som är just NU.
Jag längtar efter rörelse, liv och är lite trött på lugnet just nu. Jag som inte trodde jag kunde bli uttråkad... haha...
Men som tur är: har ju MÄNGDER med tandborstningstid nu.
(och 2 veckor går fort). Sen är det snowboard, varm choklad, öl och swag! (och givetvis en massa mer annat som e värt för hjärtat att slå.....)
/Mycket tjärlek från en kvinna/flicka/barnunge som ibland gör saker och ting lite för komplicerade och för tankeaktiga för sig, men en himla massa hopp och drömmar inom sig.
Kommentarer
Trackback
