15e.
en pojke som gråter kan vara bland det vackraste mitt i en otröstlig känsla långt bort. men det lyser en känslighet mer sårbar och mer äkta en den renaste sanningen. de tillfällena är få förunnat, men de får min kevlar själ, mitt skyddade hjärta, att inse att hårdheten hos mig själv är avbruten på mitten. på hundradelen av en sek.
allt idag har gått emot.
jag vill gråta och orkar inte vara tuff.
det enda fina idag var de vackraste rosorna jag fick.
blombud och jag blev så förvånad.
orden på lappen var vackra...
och jag som i min berg-o-dal-bane-hurmör gett dig allt utom feeback tycker jag...
usch. känner mig som en dålig människa idag.
Kommentarer
Trackback
