..SURF-LOVE.. with ANGELA..

Dålig på de här me uppdates.. Och fan jag har kommit på att så här låter det nästan alltid efter helgen då Marias sk helgrevy ska på ngt sätt inta plats.

Jag har upptäckt att jag är ganska opersonlig på ett personligt sätt på den här lilla sidan, och jag kan inte se om det är sämre eller bättre än att vara personligt opersonlig, eller om det ens går ihop att vara det.

Ibland finns det liksom även den där lilla spärren att liksom inte släppa på allt.

Har tänkt mkt på de där med att ta plats. Hur ofta svenskar aldrig vågar det, hur "fult" det anses vara. När man umås med "blattar", då tar man plats, den som nte gör de, kan ju få gå o skylla sig själv. Där är temperament, och där är glädje, där vågar man visa känslor, precis som när jag är i Spanien hos min släkt.. I den miljön trivs jag. När jag var ygre,kunde jag älska att stå i centrum visste precis hur jag skulle ta plats, då ansåg jag att sådana människor som la sig i skymmundan, var blyga och mesiga. Så tycker jag inte nu. Nu tycker jag att ett behov av plats och centrum ist kan vara alldeles fruktansvärt ointressant. Men det är skillnad till att behöva stå i centrum, att behöva ständig bekräftelse, till att bjuda på sig själv, en ENORM skillnad, och jag älskar dem som vågar ge och se sig sjäälv med lite distans, sånna människor kan jag skratta åt, sådana människor kan fylla mig med kärlek. De lever. Att kom igen, våga göra bort sig lite..
Lika mkt som jag kan ge, kan jag välja att hålla tillbaka. Och människor som också väljer att vara åskådare, kan vara dem som har mest att ge, därför försöker jag att inte dömma ngt,och ibland kan jag inse hur dessa är dem jag slutar med att prata med när kvällen är över..
Ibland får jag för mig att spec killar, ska försöka klura ut mig, och att jag i sådana situationer ger mindre och mindre av den jag är. Att när jag ser ett sådant spel, får för mig att inte låta ngn vinna över mig, och vara ännu mer reserverad. Jag vet inte vad all detta mänskliga spel beror på.
Men jag tror att alla, även de som påstår sig "hittat" sig själva (för det första tror jag inte sådant existerar), fortfarande har sidor och sig själva att tampas med i vardagen, i ensamheten och i gemenskapen. Eftersom jag dels jobbar med gamla människor och tycker om att prata med dem, VET jag, att inte ens när du kommer upp mot 90:o eller va de nu kan vara, är du helt fulllärd.. Du är aldrig klar. Visst kommer vi ALLTID en bit på vägen, vi tar oss genom hinder i livet, och vi snubblar igen. Vi skrapar våra knän, våra hjärtats dörrar, vi lär oss se in i vår egna själ, kanske in i andras, vi tar oss över personliga mållinjer, vi snubblar straxt innan, vi tar oss upp, vi slår oss igen osv... Allt det gör vi, men vi kan aldrig sätta oss ner och säga:

"så, nu har jag gjort mitt, nu kan jag lika gärna se på."

Det går inte, och vi säger att det gick, hur kul skulle det vara. Vad är en vinnst utan att kämpa? Tänk efter.


Iallafall... Va fan hände med helgen då?

Helgen har inte alls varit spektakulär. Bestått av en fruktansvärt sjukdom. Bali-parasit? Vet inte, men ngt har satt i gång min mage och jag kunde inte sluta spy.

Fredagen mötte jag upp en söt donna som jag kännt sedan många år tillbaka, och som vi haft våra duster av temperament, men som jag för varje dag/år som går bara inser hur finast hon är, naturligtvis pratar jag om en av våra sisters - Nadja! :D. Tog en runda till systemet i ösregn, och sedan var de bara att dra iväg på lagfest, skulle eg gått ut var väl planen, men det orkades bara inte...
Lördagen var fett kvalmig och febrig. Var bjuden på både fest och fika som jag var tvungen att neka, och det sög. Fast att tom E erbjöd sig att komma hit med Isabell med fika.. *;)
Söndagen skulle jag kollat när vi spelade i Ryd mot Tinnis, men inte ens dit tog mig mina krafter.

Men, mitt i allt, och tillochmed i min lördagsabstinens, var det skönt att i HELT egen Maria tid få mysa till filmer, och bli omhändertagen.
Och ett fint litet sms på söndagen, gjorde mig så glad, och jag vill du ska veta, att JAG KOMMER ALLTID FINNAS I DITT LIV, ta det för givet - det vill jag. Och jag är så fruktanvärt glad att du finns i mitt igen,det ska du veta lilla Elinor...


Nu ska jag käka lite polly, sy, kolla färdigt på fam guy, och absolut INTE träna :D


Solong babes.



Ps: Saknade Cissi idag, jag hoppas du kommer hem snart!!!


 


Dagens bild kommer från H, en av hans första tavlor, världens finaste ex som kommer hem till Sverige idag från Bali. Jag änskar så fruktansvärt att vi ska kunna vara en del av varandras liv.. Jag håller tummarna för att det ska gå...