guardian angel and thoughtsful reading.
Ok, jag har tjatat, men de finns en girl som kan sätta ord på känslor bättre än andra. Hon finns i min vänster spalt och börjar på J...
Hon är grym, jag känner henne inte personligen förutom ngr snabba rader då vi faktiskt endast en gång setts..
men jag vet vem hon är... och hon är GRYM på att formulera sig, grym på att skriva så det känns som hon sätter ord på mkt av sina egna känslor och tankar, helt amazing. Förundrad blir jag sällan av folk som kan skriva, för jag är kräsen när de gäller sånt, men när människor som kan fånga känslor i bokstäver på ett avklätt och ogenerat sätt, det är respekt för mig..
inte bara sånt, att shit, vad bra allt är..
för även om liivet är bra, säger det ngt annat, när man ständigt måste uppdatera andra om detta, som ett bevis för sig själv känns det som.. inte äkta och totalt ointressant blir en sådan människa. För oäkta människor, är rent av bara ointressanta. Inget att ta på, inget att känna.
Livet är, och livet kommer vara, livet har varit och livet kommer alltid att vara, de krokiga, guppiga, svängiga, fartfyllda och ibland helt underbara, men aldrig konstant raka vägarna..
Länge drömmde jag om lycka, om beständig lycka, om den ytliga vägen, där allt var en och samma känslor.
Det gör jag inte idag. Idag vet jag att jag lever när jag känner, och det gör jag HELA tiden. På gott och ont. Men ingen, absolut ingen, kan inte påstå att jag inte lever..
i 26 år har jag inte alltid vetat vart jag står, vem jag är och vart jag vill stå, men jag har ALDRIG förlorat tron på att leva eller att jag kommer klara saker, möjligtvis har jag tvivlat på mig själv, tvivlat på vem jag är, jag tvivlar ofta på vad jag vill, med vem jag vill, eller vart jag vill, men aldrig någonsin att jag VILL... Det är enorma skillnader.
Jag har de senaste dagarna fått battla med mig själv i vart jag står, och vart jag vill stå i förhållande till några som tidigare fått ta en stor del av mitt liv, kanske ibland för stor del för mitt eget bästa, det ha inte varit lätt att vara stark i detta, att behöva släppa ngt som jag trodde jag var så beroende av, men man bygger inte berg på stora stenar, och som ngn sa, rom byggdes inte på en dag.. Det krävs tid, det kommer krävas tårar, det kommer krävas mod, men allt detta, allt detta finns i min kropp, och att vara ledsen, att sörja, är inte tecken på svaghet, utan det är att visa att man lever, att man känner..
Och DET är jag glad över...
Jag skulle kunna skriva uppsattser om detta, men jag väljer att i stunden inte göra det, för klockan är mkt och jag har riktigt skitigt hår faktiskt.. så en dusch vore inte fel..pluss att jobb väntar imorgon... 2 dagar kvar nu...
Jag luktar räkor nu, för jag och en fin vän har vräkt i oss.. Hon är fin.
Jag har fina vännner. Jag behöver inte räkna 300 fb vänner, de som jag håller extra hårt, behöver inte ens fylla mina händer. Det behövs inte ens händer för dem, så länge jag har mitt hjärta.
Igår hade jag också en fin vän här, för det är han just nu, en fin vän, som jag håller en liten extra plats i hjärtat åt just nu.
Vi åt smörgåsar och låg under filt, och hade en slapp onsdag medan resten av linköping firade sommarvärmen nere på uteserveringarna och platens, och var inte ett DUGG avis.. En skön känsla, för en annars så ganska rastlös själ..
Men de va gutt, och det räcker så.
Livet känns bra just nu.
Dessutom, jag vet att jag förutom Bali, tjärleken till min mor och grym längtan till surf, tjatar om min skyddsängel men igår och idag har jag fått ännu bevis..
Och vi kan säga så här, om Gud finns, så tycker han om mig.. För karma kan de fan inte va, sånt hemskt tonnårsbarn jag varit..
Igår, hade ngn klippt sönder lås på en massa cyklar (även min), men min gamla greta stod kvar!
Idag...efter att jag cyklat hem genom stan, ser jag att min väska är borta, med ALLT! HM-nyklar, hemnyklar, cykelnyckel, m.m, plånbok med ALLT, pengar, kort, körkort osv... Får lätt panik av min klantighet, cyklar två varv genom stan, blir svettig som ett as och börjar ringa mamma kl halv tolv för att börja gråta (ja, mammi har fått lite sånna samtal genom åren, men vad har man inte en mamma till, än att få vara en liten ynklig dotter ibland...), då jag vänder mig om till vänster, och ser vid St Kyrkan, ligger MIN VÄSKA!!! MED ALLT! Allt detta en tor halvtolv när folk tågvandrar genom led fulla, dana och stöldkåta..... TACK! Min ängel och att det finns underbart ärliga människr...
Nu ska jag sova gottt, imorn ska jag och ngn fin umgås i solen efter jobbet, jag klagar inte.
Sånt här får man inte göra, lägga ut bilder tan tillstånd, men som vanligt gör maria precis som hon vill! :D
Over and out.
Kommentarer
Trackback
