..SURF-LOVE.. with ANGELA..

Jag trodde jag hade ngt.

Kondis var det inte iaf.

FYFAN.

Jag skulle sprungit kl 08.30, jag sköt upp det en h, en h till, en h till, en h till, en h till, 3 jäkla timmar till.......

när jag VÄL fåt på mig skorna och vänt i hallen 4 ggr, jag såg  ut som om jag hade fått ngn konstig odiagnostiserad sjukdom, får jag torgskräck lr ngt med mina gympadojjor på. jag vräker frenetiskt i mig 4 lakritstuggumin, tuggar sönder mina käkar och rent av snubblar över vägen, bort bort bort bort från trafik och bebyggnad (vilket är ganska svårt när man bor mitt i stan)

jag bestämmer mig för att börja springa innan jag ens nått ngt som kallas skogsdunge då jag bara vill bort bort bort, ingen sak se mig flämta..

problemet är bara att jag inte ens pallar springa till skogsdungen

500 meter och jag tror jag rent av ska DÖ....

fyfan..


med huvudet nedböjt skämdes jag ögonen ur mig och jag ville bara att min port skulle infinna sig vid dungen där jag försökte intala mig att jag endå "sprungit".

det var nog min värsta upplevelse i sommar, dagen då jag insåg att min kondis inte längre existerade..